Liten men tuff. 15 kvadrat för lek, experiment, allvar, humor, bild, skulptur, ljud, ljus, objekt och performance.
Slimminge Konsthall ligger inrymd bland träden, nära vägen, på tomten där jag växte upp. På sjuttiotalet fanns här tvära kurvor, gupp och svåra hopp för våra gamla minicyklar. Nu återtar jag platsen som ännu en gång får ge utrymme för lek, om än kanske marginellt mer seriös sådan.
Utbyggnaden av Konsthallen sker stegvis. Grunden är den 15 kvm stora friggeboden. Under säsongen 2012 lade vi till en första version av Skulpturparken – trädgården närmast Konsthallen blev ett utomhus-rum för bild, form och ljud. Vi adderade också Bokholken, ett pyttebibliotek där du plockar med dig den bok du blir nyfiken på och behåller eller ger den vidare sedan.
I den mån lust, tid och ideér finns, kommer platsen kring konsthallen att utvecklas. Sommaren 2015 hoppas jag blir en livaktig och brokig utställning i och utanför själva byggnaden.
(Under 2013-14 höll jag paus för arbete och studier)
Konsthallen ska användas för konst och uttryck som jag, av en eller anledning, tycker platsar för tillfället. Det skulle glädja mig enormt om du som har ideér på projekt som du behöver rum för att genomföra, hör av dig med skiss till mig.
Lokalen är tillräckligt liten för att lätt låta sig fyllas av ljud, ljus, bild, form, performance utan att kräva åratal av förberedelse. Storleken är vad jag, som har anställning på annat håll, mäktar med. Litenheten hoppas jag också kan ge flexibilitet att ta in en tillfällig utställning eller prova en idé mellan de planerade utställningarna. Vi får se. Experiment eller väl beprövade koncept är lika välkommet.
Jag heter Tove Waldén.
Min familj flyttade till byn i början av 70-talet. Vårt boningshus är byggt på senare delen av 1800-talet. Det har förr använts bl a som kommunal- och postkontor. Grannar som funnits länge i byn, kan berätta om hur de gick till Kommunkontoret för att hämta ransoneringskuponger.
Jag skulle tro att de två husen på ömse sidor vägen, till höger om Konsthallen, är ungefär samtida. I huset direkt till höger bodde Slimmingeprofilen Klara Andersson. I längan mittemot hade hon sitt spettkaksbageri och café. Lite längre ner i byn, på samma sida som Konsthallen, ligger den gamla smedjan där Klaras son, Kurt Andersson som nyligen gick bort, var smed.
När vi flyttade hit fanns en bensinstation med liten butik, lanthandel, folkbibliotek, smedja, skola och ålderdomshem. När jag nu återvänt till mitt barndomshem efter bl a flera års arbete med teater i Skellefteå, har det mesta lagts ner och försvunnit. Men skolan finns kvar, minst sagt, och en riktigt bra förskola.
Finansiering av Konsthallen har gjorts med pengar framförallt från min enskilda firma Flämt! Ord & Bild (Numera Waldén Reklam & Projekt). Utöver det är det också sorgepengar som gjort bygget möjligt – arv från pappa, mormor, mammas faster och min lillasyster Mette. Alla gick de bort under kort tid 2006-2009 och på det här sättet hjälper de mig att göra något nytt av förlusterna.
Slutligen vill jag tacka mamma utan vars stöd – på alla sätt och alltid – Konsthallen inte blivit av.
Tycker det är fantastiskt att konsthallen öppnar och önskar dig Tove, av allt mitt hjärta, lycka till. Men är det verkligen Världens Minsta?
I Tjörnarp finns Galleri Grodan och de säger att de är Sveriges minsta. Men på nätet hittar jag ett galleri som inhyses i en gammal telefonkiosk och det måtte ju vara minst?
Hur är det egentligen?
Hej hej / CC
Galleri ja! Men detta är en HALL